ibland undrar man......
De senaste dagarna har jag mått oförskämt bra! Nästan så man undrar vad som hänt. Visst en del småkrämpor dras man ju med men det är sådant som man förmodligen får skylla på "ålderdomen".
Men det blir väldigt jobbigt när den som står en närmast drabbas av något. Det skedde min sambo i tisdags då hon fick svåra smärtor i ryggen. Ambulans till akuten i Ystad där det efter många timmar konstaterades att man kunde göra mer än vad man gjort (?) och skickade hem hos klocka två på natten med några tabletter. De fungerade några timmar och på onsdagsförmiddagen var det dags igen för ambulans tillbaks till akuten i Ystad!
Denna gång tog det lite längre tid innan min sambo fick någon smärtlindring, men sen började det hända saker och ting. Vid 18-tiden blev det röntgen. Någon timma senare stod en mycket förvånad läkare i rummet och förklarade förvånat att min sambo hade dubbelsidig lunginflammation. Däremot kunde han inte förklara smärtorna.
Naturligt blev sambon inlagd på vårdavdelning.
Själv blev jag ju lite nervös hur detta nu skulle fungera med min cellgiftsbehandling och sjukhusbesök. Men vårdavdelningen i Kristianstad där jag går på behandling berättade att mina värden just nu är normala, så med normal handhygien och lite sunt förnuft skulle det inte vara något problem. Prata om att en sten föll någonstans!
Så det händer inte speciellt mycket, mer än att behandlingarna fortsätter. Det är ju fortfarande två behandlingsomgångar kvar. Först därefter får man se om värdena stabiliserar sig på det som förhoppningsvis kan kallas normalt. Men just nu är det naturligtvis andra bekymmer med min sambo. Att stå bredvid sängen och se hur hon kämpade mot smärtorna under gårdagen är inget man vill uppleva igen. Givetvis försöker personalen på stället att hjälpa till så gott de kan, men man har väldigt, väldigt låg toleranströskel just då. Man vill ha hjälp NU!
Så nu när hon kommit under vård känns det ju naturligtvis lite bättre, men det blir väldigt tomt här hemma
Jag vill också passa på och tacka för allt underbart stöd som jag fått, och får, från vänner och bekanta. Varmt tack och jag vill att ni skall veta att det verkligen gör nytta när man vet att det finns en skuldra och trygg famn därute, om än "bara" digitalt - TACK!
Leif