jagfickleukemi.blogg.se

Så då har jag andra omgången bakom mig. En omgång som "bara" bestod av två dagar. Tisdagar var det ju sagt att jag skulle få stamceller. Det var den proceduren som ställde till det första behandlingen med över 15 timmars dropp och inlagd över natten. Så nog var jag lite nervös allt. Jag hade dock insett att köra bild själv efter antikroppsbehandlingen var inte att tänka, så det blev färdtjänst till Kristianstad. Dessutom i väldigt god tid. Redan 0630 blev jag hämtad och var framme i god tid för att hinna med en kopp kaffe.

Behandlingen kom snabbt igång och man låg där i sängen och lyssnade till droppmaskinens tickande. Med lärdom från förra gången tog man det väldigt sakta. Höjning av tempot skedde ungefär var halvtimma. Så tog sin lilla tid även denna gången. Ungefär klockan 1630 var jag klar. Då väntade den första cellgiftsbehandlingen. Man slog samman de två dagarna vilket var bra. Cellgifterna tar "bara" en timma och avslutats med 10 minuter sköljning sedan är man klar för hemfärd.

Men klar för hemfärd var inte färdtjänsten. Först klockan 1900 kom det en bil och vid pass 2030 kunde jag klicka in hemma efter en lång, men ändå ganska skaplig dag. Illamående på en "behaglig" nivå och inga andra problem.

 

Onsdagen var det så dags att själv köra upp till Kristianstad för andra omgången cellgift i denna runda. Kom lite tidigt och var snabbt uppkopplad. Fick lite kaffe och saft. Timman gick snabbt och det var skönt att för en gång skull kunna tacka nej till lunchen. Jag var ju "fri". Jag bjöd mig själv på en tur in till Kristianstad centrum med en promenad på gågatorna. Kaffe, fralla och wienerbröd på en uteservering i det fina vädret. Inköp av en spännande (förhoppningsvis) bok och därefter var det dags att köra hemåt.

Mådde bra hela dagen och välmåendet fortsatte både torsdagen och nu under fredagen. Faktiskt mått så skapligt att jag kunnat koncentera mig att få färdigt tidningen FORT & BUNKER som ju snart skall komma ut.

 

Tycker det är ganska skönt att kunna må så bra fastän man är "så dålig". Det känns faktiskt som om behandlingen hjälper. På något oförklarligt sätt känns att det händer något. Vikten har jag inte riktigt fått rätt, men det kan ju bero på att aptiten inte riktigt kommit igång. Eller så kan det också bero på avsaknaden av både öl och andra starka varor. Bland annat har jag slutat inmundiga GöteborgsTidningen (lokalt skämt ;-)

Så till vi läses önskar jag fortsatta sköna dagar