Äntligen, eller.......?
Tisdagkväll i förra veckan. Första dagens behandling i sista omgången (!), klockan är väl runt 17-1730 och jag kommer ner till min bil på parkeringen. Noterar att det sitter en liten papperlapp under vindrutetorkaren och undrar -vad f-n? Och läser texten. Det var inte utan man helt tappade greppet! Måste nog påstå att det var en av de finaste gesterna jag upplevt på många, många år. Någon gjorde sig besväret och satte en hälsning på min bild. Men det kanske finaste var att man inte skrev under. Ett varm tack till dig som gjorde detta, det fick verkligen hemfärden att gå som på moln, och flera dagar efter.
Så var man då framme vid sista behandlingen, efter många om och men. Med hjälp av fyra dagars sprutbehandling fick jag upp mina nedsatta funktioner så att cellgiftsbehandlingen äntligen kunde avslutas. Tisdagen var det som vanligt provtagningar på morgonen och därefter upp till avdelningen för träff med läkaren och "inkoppling" till påsar och flaskor. Ovanligt tomt på avdelningen vilket gjorde att jag somnade och sov gott fram till lunchen. Märkligt no, med tanke på tidigare lunchen, var det fläsk med löksås. Något som dessutom smakade ovanligt gott.
Eftermiddagen förflöt lugnt och vid 16-tiden var det dags för byte till annan påse och man började se slutet på dagen. Dagens överraskning kom på parkeringen, som du kunde läsa om i inledningen. Tänk vad en liten gest kan betyda! Nästa dag, onsdagen, blev det ett kort besök för den sista av cellgiftspåsarna. Noga räknat tog det mindre än 1 timma tills det var dags att gå runt och säga Tack och Adjö till alla hjälpsamma och underbara sköterskor på avdelningen.
Nu återstår en tid av väntan - tyvärr! Först ut blir det ny provtagning i nästa vecka och därefter ett avslutande läkarbesök under januari/februari nästa år. Så äntligen kan man lägga en innehållrik och annorlunda period bakom sig. En period som gått från lätt skräck-och chockblandad förvåning över att jag skulle behandlas mot leukemi. En period som sedan övergick i ett slag ombonat, tryggt sjukhustillstånd var fjärde vecka och en del provtagningar däremellan. Man kände sig väl omhändetagen och trygg med de täta kontakter med sjukvården, som aldrig var längre bort än ett telefonsamtal.
Så nu är det en väntan på beskeden och samtidigt en försiktighet som gäller. Mitt immunförsvar har redan högst påtagligt berättat att det inte fungerar till 100%, eftersom jag drabbat av en praktförkylning. Så det blir förmodligen en "försiktig" jul. Vad det nu betyder eftersom vi bara är två som firar julen här, något som skall bli ganska skönt!
Sista bilden får symbolisera avslutningen - nu är det slut!
Men jag återkommer i januari, eller när det nu kommer ett besked från läkaren. Det kan kanske vara intressant att veta hur det gick. Men tills dess önskar jag en riktigt GOD JUL och ETT GOTT NYTT ÅR till alla som följt mig på denna annorlunda resa! Tack för ert stöd!
Leif