jagfickleukemi.blogg.se

Det gick ovanligt snabbt - sista dagens cellgiftsbehandling! En omgång behandling består alltså av dag 1 då jag fick antikroppar och som jag reagerade på med en, förmodligen, allergisk reaktion. Brännande känsla i hela ansiktet och en ansiktsfärg som fick en kokt kräfta att blekna! Allt detta gjorde ju att jag fick stanna kvar över natten på avdelningen och andra dagens behandling blev avklarad runt lunchdags. Då var det alltså cellgifterna som skulle in i kroppen. Skillnaden var enorm. Dropphastigheten för antikropparna var maximalt 94 ml/timme och när cellgifterna kom igång var det med hastigheten 674 ml/timme. Cellgiftbehandlingen tog alltså något längre tid än en timma.

 

Efter lite praktiska genomgångar och utskrivning blev jag alltså hemskickad på onsdagseftermiddagen. Som tur var slapp jag åka med färdtjänsten utan kunde istället njuta av hemtransport med vännen Johan Andrée. Dag tre, alltså torsdagen, var det så dags för den andra omgången med cellgifter. Nu kunde jag själv ta mig till Kristianstad. Med tanke på den förra cellgiftsbehandlingen skulle det vara en enkel sak. Och det blev det också. Redan strax för 10-snåret var jag uppkopplad mot droppet, efter att först ha varit på blodcentralen för en provtagning. Behandlingen tog något mer än en timma. Ytterligare förhållningsregler, denna gång lite allvarligare, och sedan var det bara att köra hemåt. Dock märkte jag ganska omgående av tröttheten, och det märks också nu när jag sitter och skriver detta att det pågår någonting inne i kroppen. Ni vet den där obestämbara känslan av att någonting är på gång, men man kan inte riktigt sätta fingret på vad.

 

Sen var det ju det här med förhållningsreglerna. Under cellgiftbehandlingen slåss kroppens immunförsvar ut helt. Det innebär att man är mycket känslig för sjukdomar och annat otyg. Så rådet var att undvika förkylda människor och småbarnsföräldrar och deras omgivning.

 

Så nu skall jag försöka hålla mig lugn några dagar så återkommer jag med en ny rapport om vad som händer.