Så var då första rundan avklarad....
Bilden här är tagen av "min sjuksköterska" precis när jag blivit inkopplad för att påbörja första dagens behandling. Detta var tisdagförmiddag och det handla om stamceller som skulle ta 3-4 timmar. Men det blev ett långt utdraget äventyr. Man startade naturligvis väldigt försiktigt med låg dropphastighet och ökade efter ungefär 30 minuter. Detta resulterade omgående i en allergisk reaktion i form av brännande känsla i ansiktet och tomatröd färg. Tillbaks ner till föregående hastighet och besvären försvann. Så där höll man på ett tag och efter ett antal försök beslöt man att det fick ta den tid det tog. Tidsangivelsen på maskinen visade då att det skulle ta ca 9 timmar att få in påsen med stamceller, alltså klockan 21 på kvällen.
Klockan
hade blivit lunch och valet stod mellan stekt torsk med tillbehör eller Bulgurpytt, ingetdera speciellt tilltalande. Jag fick tKlockan a pytten och fick in en tallrik (ser den på bilden t v) Jag hade inte mer än börjat äta förrän det var dags för första illamåendeattacken och en ny omgång svallningar. Dropphastigheten sänktes något och det lugnade ner sig.
hade blivit lunch och valet stod mellan stekt torsk med tillbehör eller Bulgurpytt, ingetdera speciellt tilltalande. Jag fick tKlockan a pytten och fick in en tallrik (ser den på bilden t v) Jag hade inte mer än börjat äta förrän det var dags för första illamåendeattacken och en ny omgång svallningar. Dropphastigheten sänktes något och det lugnade ner sig.Det beslöts då att jag skulle läggas in och det obligatoriska plastbanden med id-uppgifterna kom på plats på armen. Som om detta inte var nog tyckte behandlingsteamet att jag drack för dåligt (?!) och det sattes dropp i vänster arm. Så nu hade man två ställningar att hålla rätt om man ville gå upp. Toalettbesöken fick bli via urinflaskan som fungerade bra, som tur var.
Droppet fortsatte med samma låga takt 94 ml/timma och det kändes som en evighet när jag såg på klockangivelsen, 6 timmar kvar. Men det flöt på och jag mådde betydligt bättre. Det blev kaffedags och någon timma därefter var det "kvällsmat", klockan var då runt 17. Sällan har väl lite mat smakat så gott. Kvällsmaten bestod av mannagrynsgröt med blåbärskompott, en knäckemacka med ost och en liten skål med chokladpudding och vispgrädde. Men något kaffe till, eller efter maten blev det inte, det var först senare på kvällen.Nedräkningen på "droppmaskinen" fortsatte tillsammans med blodtrycksmätningar var 15e minut. Så man kan lugnt säga att man var övervakad. Personalen var helt underbar och man blir lite heligt förbannad när man tänker på att detta är något som vi ständigt klagar, den svenska sjukvården. Men jag hoppas alla har förstånd att skilja på personalen som jobbar med patienter och det som man lite slarvigt bara kallar sjukvården.
Äntligen blev klockan så 21 och en hög signal från maskinen larmade om att nu var det tomt i påsen. Det var väldigt skönt att frånkopplad slangar och annat. Den stora höjdpunkten var att kunna gå på toaletten och pinka på vanligt sätt (det är de små sakerna som gör det)
Lite TV-tittande hjälpte till att skynda på John Blunds ankomst och jag tror jag slocknande ganska omgående.
Ja så avlöpte första dagen med behandling. Fortsättning följer....
Leif
det är tur att dom finns lycka till med att dom finns och ha en bra dag hälsar Thomas wilner håll ut är du snäll vi saknar dig skall du veta