Det var så det började....
Nåväl efter lite egna undersökningar med nya läkare fick jag beskedet att jag kunde vara ganska lugn. Min leukemi (KLL) utvecklades bara långsamt och jag skulle förmodligen komma att dö av naturliga orsaker långt före leukemin utvecklats.
Så åren gick och de två årliga kontroller visade bara på en mindre ökning. Tills 2015 då det plötsligt tog fart. Ökningstakten var betydande (vad det nu betydde?). Hösten 2015 började min läkare så långsamt berätta om behandlingsmetoder och annat kring min sjukdom. Jag kunde nu själv också räkna ut att något var fel. Symptom som nattliga svettningar och värk dök upp, Balansen verkade också påverkas, men det var framför allt skakningar i händerna som var mest irriterande. Tänk dig själv att sitta på en lunchrestaurang och försöka få gaffeln till munnen utan att ständigt tappa maten. För att inte prata om att dricka. Men drickandet var ju enkelt löst, man tog bara mindre i glaset, eller koppen, eller så drack man ur flaskan :-)
Under våren 2016 blev läkarbesöken mera frekventa och slutligen hamnade jag i Kristianstad, där jag också valde att bli behandlad, i stället för alternativet Lund.
Vad jag vet just nu är att jag skall kallas till Kristianstad för att få någon form av pump/ventil under skinnet på bröstet. Detta skall tydligen spara mina armveck. Frågorna är många och det känns konstigt att inte kunna planera en sommar, eller höst. Hur långt tid tar det? Hur går det till? Vad händer? Osv, osv. Men jag får väl svar tids nog under mitt besök i Kristianstad.
Så den här bloggen är mitt sätt att försöka berätta om vad som händer just mig under denna till, och hur jag kommer att känna mig. Jag hoppas det kan hjälpa någon där ute som kanske går igenom detsamma. Nästa inlägg i bloggen kommer så fort jag får ett besked från min läkare!
Hej. Vill önska dig stort lycka till. Ge aldrig upp.
Styrkekramar <3
Monica